Mopeder, krigsfartyg och nättrosor

Helgen har givit oss många omtumlande erfarenheter och upplevelser. Lördagen började med att vi var tvungna att transportera oss från Sanur till Tulamben vilket var minst sagt spännande, trafiken var helt galen. Mopeder med upp till fyra passagerare på körde som galningar kring oss på den krokiga vägen. Det tog oss strax över 2 timmar att ta oss den 5 mil långa sträckan till Tulamben.

I Tulamben, där resterande delar av dyk-kursen skulle hållas, fanns det ett 120 meter långt amerikanskt krigsfartyg. Fartyget sänktes av en japansk ubåt och ligger nu ca 50 meter från stranden. Vi hade fyra dyk kvar för att fullborda våran utbildning,två på lördagen och två på söndagen. Vi gör i ordning vår utrustning med hjälp av våran holländska instruktör Stefaan och vi beger oss ner i vattnet. Denna gång kom vi dock inte så djupt pågrund av att Ellens väst började blåsa upp sig själv och drog upp henne mot ytan hela tiden. Vår  dykinstruktör fick avbryta detta dyk pågrund av faran som uppstår när man pendlar upp och ner mellan olika djup. Därför kunde vi inte göra några mer dyk denna dag och avslutade denna dag med en middag tillsammans med Stefaan. Nästa dag och andra dyket börjar bra, dock fick Ellen problem med att tryckutjämna öronen på djup störrre än 7 meter och Stefaan avrådde starkt från att fortsätta med nästkommande dyk. Därför fick jag göra de två sista dyken med Stefaan runt USS Liberty. Det var helt fantastiskt, det fanns vackra fiskar och koraller överallt. Det hela slutade med att Ellen fick ett scuba diver certificate med möjlighet att avsluta de två sista dyken lite senare under semestern och jag är nu en open water diver.

Under måndagen tog vi det bara lugnt eftersom vi båda två blivit lite smått magsjuka. Vi passade då på att prova lite balinesisk massage. Det var lite obekvämt till en början eftersom jag fick ta på mig några "unisex" nättrosor. Dom var däremot väldigt duktiga och för 1 1/2 timmes massage fick vi betala cirka 90 000 rupiah/person vilket är ungefär 75 kr.

På morgonen efter dykkursen träffade vi Stefaan för en kaffe och ett hejdå. Han var extremt hjälpsam och spenderade cirka 2 timmar med att förklara vad vi kunde se/göra på vår nästa destination. Han fixade fram en supermysig bungalow hos hans holländska vän i Ubud (Balis kulturella center), vilket är vart vi begett oss idag. Mer om detta i nästa inlägg!

/Robin