Bloggkoma

Vi har fallit in i den så kallade "blogg-koman". Blogginläggen blir glesare och glesare och desto längre vi har varit utomlands ju mer känns aktiviteterna och omgivningarna som vardag och därför inte lika brådskande att skriva om. Vi ska försöka vårt allra bästa med att bli lite bättre på att uppdatera, åtminstone försöka.

I lördags, sista dagen i Saigon, besökte vi Cu Chi Tunnels. Detta extremt stora nätverk av underjordstunnlar användes av militären i byn Cu Chi under vietnamkriget och var väldigt coolt att se. Tunnlarna var mellan 50-70 cm höga och när vi prövade att krypa igenom en av tunnlarna, ca 20 meter lång, så förstod vi verkligen vilken klaustrofobisk känsla som måste infunnit sig hos de som bodde där. Även fast vi hade en vietnamesisk guide som ledde vägen i tunneln så hann nästan panikkänslorna smyga sig fram innan man såg slutet. Under marken, i detta tunnelnätverk, hade dom även grävt ut olika rum som användes te.x. som sjukstuga, bombtillverkningsrum, kök och sovsalar.

Här ser ni  kort på Robin som  prövade att gå ner i en extremt smal tunnelingång och stänga "locket" efter sig.

Lite "trevliga" fällor som låg gömda under löv.

I söndagsmorse begav vi oss vidare på resan och tog en 5-timmars buss från Saigon till byn Mui Ne. Enligt vår Lonleyplanet-guidebok skulle denna by ha den finaste stranden i Vietnam och mäta sig som en av de bästa stränderna i hela sydostasien. Vi kan konstatera att boken hade rätt. Stranden, som är 16 km lång, är idyllisk. Den är raka motsatsen till Kuta beach i Bali där hela stranden täcktes med tursiter under parasoll. Här på Mui Ne är man nästintill ensam när man badar. Hotellet vi bor på, saigion mui ne resort, är det lyxigaste hotellet vi någonsin upplevt. Det har en stor pool, egen strand, tennisbana, biljardbord, fin trädgård och bjuder på en stor frukostbuffé mitt på stranden när man vaknar på morgonen. Här finns det personal vars enda uppgift är att lägga rätt din strandhandduk på solstolen, en behandling som till och med känns lite fjantig. Att bo här en vecka känns däremot inte helt fel efter att ha spenderat nästan 3 veckor i olika storstäder. Lugnet som infinner sig är totalt.

/Ellen

Saigon

Nu har vi äntligen kommit ifrån Kuala Lumpur efter en och en halv vecka. Flyget från KL till Saigon tog ca två timmar. Staden har 6 millioner invånare och verkar ha ungefär lika många mopeder som åker på gatorna. Hotellet som vi bor på ligger inte långt ifrån centrum och är billigt. De verkar dra ner på omkostnaderna genom att endast ha en lampa som fungerar lite halvt i hissen och ingen belysningen i korridoren. Inne i rummet är allting bra, vi har ett stort sovrum och ett stort badrum som båda är fräscha. Det är mer än vad man kan kräva ute på resande fot.

Idag så har vi sett oss lite omkring i staden och varit på War Remnants Museum som är en utställning som fokuserar på Vietnamkrigets historia och alla dess efterföljder. Museet visade många ocensurerade bilder från kriget och effekterna av Agent Orange.

 Dagen avslutades med en middag på en av stadens "lugnare" gator och en drink på en takterrass med utsikt över staden.

Fun Fact: Ölen kostar 6 kr på restaurang och 70 cl vodka kostar 12 kr på Supermarket

/Robin

Kuala Lumpur, en stad, ett torn, ett sjukhus

Nu har det gått 5 dagar sen vi anlände till Kuala Lumpur och mer ska det bli. Resan från Singapore hit kostade 150 kr per person och tog cirka 5 timmar med buss. Bussen var otroligt bekväm, den hade stora och sköna säten med mycket benutrymme. Väl på plats i huvudstaden i Malaysia så var det första som slog oss  hur billigt allting var. En simpel jämförelse är hamburgarna på TGI Friday. I Sverige kostar hamburgarna 139-149 kr medan samma hamburgare i Malaysia kostar 36-52 kr.

Söndagen spenderades med att utforska staden till fots. Vi gick till diverse olika köpcentrum (som det verkar finnas ett oändligt utbud av). Efter det så åkte vi upp i Kuala Lumpur Tower för att titta på staden. "Observation deck" låg på 270 meters höjd med en magnifik utsikt över staden. Dagen avslutades på TGI Friday.

I måndags gick vi till ett undervattensmuseum som heter Aquaria. Där fick vi se allt från stora hajar till små pilgiftsgrodor. På vägen tillbaka till hotellet så gick vi över en trottoar som var under ombyggnad.  Ellen slog i sin fot på ett armeringsjärn som låg på backen. Järnet gick in mellan stortån och tån bredvid som resulterade i att vi fick åka in till sjukhus. Även nu märkte vi att sjukvården här i Malaysia är lika billig som maten. Ellen fick träffa en läkare, noggrann omplåstring, stelkrampsvaccin, tre olika mediciner och allt detta kostade 400 kr på ett fint privatsjukhus.  

 Igår var vi tillbaka på sjukhuset igen för att kolla upp såret, denna gång fick hon träffa en ortoped. Såret var lätt infekterat och hon fick ta en röntgenbild och rengöra foten. Nu är vi stationerade på hotellrummet ett par dagar för att vila och låta såret läka ihop innan vi reser vidare till Vietnam.  

//Robin

Zooligt Singapore

Sent i tisdags kväll åkte vi till Balis flygplats med intentionen att sova där eftersom vårt plan till Singapore skulle lyfta väldigt tidigt morgonen därpå. Det visade sig däremot att flygplatsen på Bali inte var öppen dygnet runt som vi trott utan stängde igen vid 12. Istället fick vi ta till plan B och spendera natten sovandes utomhus på marken, men det gick bra det med.

Väl på flyget morgonen därpå hamnade vi bredvid en 25-årig balines som aldrig i sitt liv varken flugit eller varit utanför Bali. Eftersom allt var nytt för henne och hon flög själv så höll hon sig till oss hela resan. Vi satt och småpratade lite när hon frågade hur många gånger vi hade flugit under våra liv. När vi inte kunde ge något mer exakt svar än "många gånger" så insåg vi verkligen hur bra vi har det som får chansen att se oss omkring i hela världen, medan många andra aldrig får se något mer än sin egna lilla by.

Väl inne i Singapore så märkte vi att det är en extremt ren stad. Inget skräp på gatorna, inget klotter och de allmänna toaletterna är nästan renare än våra egna toaletter hemma.
Under de här tre dagarna har vi haft ett väldigt hektiskt schema. Vi ville hinna med att se det mesta medan vår budget inte tillåter oss att stanna i staden längre än tre dagar; allt här är mycket dyrare här än i resten av Asien.

Första dagen, onsdag, så gick vi runt i Little India där vi åt en väldigt autentisk indisk lunch som var välkryddad och serverades på bananblad. Eftermiddagen spenderade vi med att se den exklusiva delen av Singapore, Orchard Road, där alla dom dyrare affärerna som Prada, Armani etc. ligger. Här hade vi såklart inte råd att köpa någonting, så vi fönstershoppade lite istället. Fun fact: Det finns 22 köpcenter på Orchard Road och många av dom är lika stora som Marieberg.

Orchard Road

Marknad i Little India

Igår åkte vi till Singapore Zoo, en av de större djurparkerna i världen. Det zoo var speciellt eftersom det hade en avdelning där djur så som apor, lemurer, papegojor, rådjur, fladdermöss, påfåglar etc. fick springa fritt bland besökarna och man fick chansen att studera dom lite närmare. Att gå på zoo verkar vara är ett nöje man inte tröttnar på hur gammal man än är.

Singapore Zoo

Singapore Zoo

Idag var det tänkt att vi skulle gå på en "hike" genom ett av naturreservaten i Singapore, dock satte regnet stopp för detta. Så idag har vi inte gjort så mycket mer än att strosa runt, fika och roat oss med att spana på människor. Ett både roligt och billigt nöje.

Imorgon har vi bokat en bussbiljett till Kuala Lumpur i Malaysia, så mycket mer än det har vi inte planerat än så länge. Vi lever på principen, "mañana, mañana".

// Ellen

Bye Bye Bali!

Nu har vi spenderat tre dagar på soliga och turistiga Kuta. Här ser man i stort sett bara australienare med "Bintang-tröjor" och japaner med sol-paraplyn strosa omkring på gatorna. Inte en enda svensk har vi mött under dessa 2 veckor på Bali.

Hela Kutas stad verkar centreras kring surf, bad och shopping, det finns absolut ingenting annat att göra/se här. I denna stad har vi mött de hitills jobbigaste försäljarna, och vi som trott att vi redan mött de värsta. Det går inte att gå 10 meter utan att höra fraserna "massage miss?", "transport?" och "look into my shop boss" ungefär 10 gånger vardera. I början var man artig och svarade "no thanks" men den frasen blev snart utsliten och vi har nu börjat med ignorerings-tekniken istället. Den verkar inte fungera den heller.

Igår hyrde vi varsin surfbräda och begav oss ut i vågorna utan någon som helst kunskap om hur man surfar. Efter cirka 100 kallsupar och med 1 liter saltvatten i magen så lyckades vi dock tillslut övervinna konsten att ställa sig upp på brädan. Vi observerade och snodde lite tekniker ifrån vad vi tror var lite mer erfarna surfare och på slutet gick det riktigt bra.

Efter några timmars koncentration i vattnet märkte vi inte hur solen brände på och även fast vi smörjt in oss med spf 50 på hela kroppen så var vi röda som kräftor när vi kom upp ur havet. Därför bestämde vi oss för att undvika solen i några dagar framöver. Så idag har vi strosat omkring i affärer, suttit på caféer och ätit god mat. Njutit av livet helt enkelt. Imorgon är sista dagen här på Bali, vi känner att vi sett allt som finns att se och vill hellre uppleva något nytt, så på onsdag morgon sätter vi oss på ett flyg till Singapore. Kul att få uppleva en asiatisk storstad!

Soliga hälsningar från Bali!
// Ellen